En sopanalys gav en oväntad upptäckt – en stor del av soporna som slängs i Kungälvsbostäders soprum är textilier. Nu ska ett samarbete med Björkåfrihet ge dem en andra chans.

Vagnar fulla med ica-kassar, jeans, skor och omoderna skidjackor, trängs från golv till tak. David Njie som är sortimentansvarig och Magnus Nilsson som är insamlings och hållbarhetsansvarig på Björkåfrihet, visar oss runt på det stora lagret i Göteborg. Det är hit textilierna från insamlingskärlen hos Kungälvsbostäder och andra insamlingsställen i Västra Götaland kommer. Nu ska de påbörja en resa mot nya ägare och användningsområden.
— Textilier har en stor miljöpåverkan; stora mängder råvaror, energi, vatten och kemikalier används i produktionen. Därför är det viktigt att de återanvänds så många gånger som möjligt, helst i närområdet, säger David Njie.

DET VAR EFTER att Kungälvsbostäder utförde en så kallad plockanalys, som det upptäcktes att en stor del av det som slängs i restavfallet är textil. Av de totalt 519 kg sopor som analyserades var 29 kilo textil, det vill säga så mycket som 5,5 procent. Men att det ser ut så här är inte ovanligt. Tester som har gjorts av Avfall Sverige i samarbete med olika universitet visar att vi slänger cirka 12 kilo textilier per person och år. Ungefär hälften återanvänds, men den andra hälften slängs.
— Det är stora volymer som hamnar i förbränningen, så här finns det mycket att göra, säger Magnus Nilsson.

SAMARBETET MED BJÖRKÅFRIHET går ut på att de placerar ut återvinningskärl i Kungälvsbostäders miljörum. Det är med andra ord bara personerna som bor på adressen som kommer åt att slänga i kärlen. Med jämna mellanrum kommer de sedan ut och tömmer och tar med innehållet tillbaka till Göteborg där det sorteras. Att jobba med den här typen av fastighetsnära insamling är något som Björkåfrihet vill utöka i framtiden. Tidigare försök som gjorts med andra fastighetsägare visar att det som lämnas på det här sättet är av högre kvalité jämfört med det som slängs i offentliga containrar, och det är sällan skräp läggs i kärlen.
— Många drar sig för att lämna textiler i offentliga containrar eftersom det finns oseriösa aktörer och risk för inbrott. Vi är en aktör som vet vad vi gör, så när man lämnar till oss kan man vara säker på att så mycket som möjligtåteranvänds. Det är en ökad trygghet för hyresgästen.

EN STOR DEL av kläderna som kommer in till Björkåfrihet säljs i deras butiker. De som är i för dåligt skick skickas vidare ut i Europa, där de ska in i någon form av återvinningsprocess. De kan till exempel bli till material inom tillverkningsindustrin eller putstrasor. En del av kläderna exporteras även till länder utanför Europa, men det är en del som Björkåfrihet vill skära ner. Magnus Nilsson förklarar varför det är viktigt att så mycket textilier som möjligt stannar i Europa:
— Många gör sig en affärsidé av att samla in kläder och exportera dem oavkortat till andra länder. Då kan man tro att de kommer fattiga till del, men så är inte fallet. Kläderna säljs vidare. Ju sämre kvalité de har, desto längre bort hamnar de, till exempel på marknader i Asien eller Afrika.

VAD HÄNDER MED kläderna där?
— Det finns ingen som garanterar att textilierna hanteras och återanvänds i så stor utsträckning som möjligt. Då har ju Europa kommit undan. Vi har inte behövt ta itu med den sociala och den miljömässiga nedsmutsningen vid tillverkningen, och vi bidrar inte heller till att ta hand om avfallet, säger Magnus Nilsson.

NU HOPPAS BJÖRKÅFRIHET på det så kallade producentansvaret, som är under utredning av regeringen. Om det blir verklighet innebär det att de som producerar textilier kommer att bli tvungna att betala för att de samlas in och återbrukas, precis som producenter av exempelvis plast eller metall måste göra idag. Då blir det tydligt var ansvaret för textilavfall ligger.
— Men det bästa är att tänka sig för innan man köper något nytt. Vi måste sätta större värde på det vi har, avslutar Magnus Nilsson.

Hemmavid nummer 1, 2020