|
I Kungälvs kommun finns många vackra naturreservat och nu har flera av dem rustats upp och fått nya leder. Vi följde med naturguiden Lars Jacobsson till lövskogen i Hålta, vars gamla ekar och bokskogar förtrollar och fascinerar.
Solen strilar ner genom ekarnas trädkronor i Hålta naturreservat. Lars Jacobsson som är naturguide och fältarbetare hos Västkuststiftelsen, mäter en ek med blicken. Stammen är runt en och en halv meter tjock och trädet är förmodligen närmare 500 år gammalt, konstaterar han.
— För att ekar ska trivas ska de helst inte ha andra träd för nära inpå. Här har vi röjt bort allt sly och ringbarkat alar som står för nära, berättar han.
Västkuststiftelsen arbetar på uppdrag av Länsstyrelsen med att vårda, skydda och visa upp naturreservat. I dagsläget har de hand om sammanlagt 270 reservat i Dalsland, Bohuslän, Älvsborgs län och norra Halland. När Lars anställdes för tre år sedan tilldelades han ansvar för närmare 50 av dem, och han har arbetat hårt med att göra dem mer attraktiva för allmänheten sedan dess.
— Det ska ju vara tillgängligt och lätt att komma ut. Vi har också ett ansvar för att lederna är uppmärkta och säkra.
Hålta naturreservat ligger strax söder om Hålta kyrka och är ett av naturreservaten i Kungälvsområdet som rustats upp. Sen det bildades år 1989, hade i princip ingenting gjorts och han berättar entusiastiskt om hur de tagit bort gran för att få tillbaka den ursprungliga lövskogen. Här har det också satts upp spångar och anlagts två nya leder. Den ena på en och en halv kilometer och den andra på två kilometer.
— Den röda leden går upp till en utkiksplats där man kan se ända ut till havet, berättar han.
Vi börjar gå längs den blå leden som leder in i en bokskog. Ett påtagligt sus fyller pelarsalen när vinden tar tag i trädkronorna. Lite längre bort, i området där granarna har röjts, har det gjorts så kallade biotopdepåer med olika sorters fällda träd som gynnar insekter och därmed fågellivet i skogen. Att bruka och vårda skog är inget nytt för Lars, som har jobbat med skog i olika former i stort sett hela sitt liv. Tidigare som skogsarbetare och skogsförvaltare.
— Min pappa jobbade som skogsvaktare för Svea skog, så jag har hjälpt till i skogen sen jag var tio år gammal. Det är ett fritt arbete och man får röra på sig och vara ute i naturen.
Och arbetet har gett resultat. För ett år sedan fick naturreservatet Guddehjälm som ligger strax utanför Kungälv, bland annat nya stigar och fikaplatser. På den senaste guidade visningen som Västkuststiftelsen anordnade i reservatet var så många som 200 personer intresserade.
— Jag vet inte hur många som faktiskt dök upp, men det visar att när man lyfter reservaten till den här nivån som vi har gjort, så hittar folk ut. Och de hittar dessutom tillbaka till bilen igen när de har vandrat klart!
Vi sätter oss i bilen och kör dryga milen till Svartedalen, som är ett annat naturreservat som Lars tycker mycket om. Med sina 3000 hektar är det ett av de största i den här delen av landet. Vi svänger upp vid Bottenstugan som för en billig peng kan hyras av Kungälvs kommun. Här har Västkuststiftelsen satt in en varmluftspump och ordnat med fiber. Så trots att vi befinner oss mitt i skogen kan man surfa på nätet med hög hastighet.
— I Svartedalen har vi satsat på friluftslivet. Det är inte meningen att vi ska göra någonting med själva skogen här. Den ska sköta sig själv.
Vid Bottenstugan har de även tillgänglighetsanpassat med parkering, toalett och handikappvänlig grillplats. Det innebär att fler personer har möjlighet att dela Lars passion, det vill säga vara ute i skog och mark.
— Kicken är ju när det kommer ett mejl från någon besökare som skriver: ”tack för att ni har gjort så fantastiskt fint.” Jag hoppas att det här ska leda till att fler upptäcker våra vackra naturreservat, avslutar Lars Jacobsson.
Hemmavid nummer 2, 2019
|